Peter plockade långsamt i ordning verktygen som låg på utspridda på arbetsbänken i garaget. Redan när han var liten och mekade med sin cykel så hade hans Pappa lärt honom att alltid lägga tillbaka alla verktyg där de hörde hemma när han var klar med det han gjort.
Han tog skruvmejslarna och satte tillbaks dom i sina hållare på verktygstavlan, skiftnyckeln lade han i utdragslådan och 1/2” – 9/16 lednyckeln fick göra sällskap med de andra tumnycklarna i en annan utdragslåda. De flesta verktygen som han och hans pappa hade använt var av amerikanska tummått, det fanns inte så många millimeter verktyg i garaget. Anledningen till det stod parkerad bakom ryggen på honom där han stod och torkade bort de sista smutsfläckarna från arbetsbänken.
Sakta vände han sig om och med en belåten min begrundade han Camarons svepande linjer. Både han och hans Pappa hade alltid tyckt att 1968 var det snyggaste modellåret av dem alla. Den svarta lacken blänkte ikapp med de kromade fälgarna, som bak pryddes av de bredaste däcken som var möjligt att få dit utan att göra någon åverkan på karossen. Planen hade alltid varit att behålla bilens originalutseende och utrustning. Motorn och resten av drivlinan var dock en annan femma. Original 350 motorn på 295 hk. var för länge sedan utbytt mot en trimmad 454 motor på närmare 600 hästkrafter. Både växellådan och bakaxeln hade de varit tvungna att förstärka för att de skulle hålla för den nya effekten.
Han öppnade dörren och gled ner i förarsätet. Utan att titta greppade han startnyckeln med en van rörelse, kollade snabbt att växelväljaren var i parkläge och vred sedan om nyckeln. Motorn gick knappt ett halvt varv innan den tände till på alla 8 cylindrarna och ett öronbedövande vrål levererades ifrån de stora avgasrören längst bak på bilen. Han varvade upp den snabbt några gånger och lät den sedan falla tillbaks på tomgången där den med sitt ojämna ruppande avslöjade att kamaxeln var allt annat än snäll i denna motorn.
Kvällen var sen och han hade egentligen tänkt att gå och lägga sig så han orkade upp till jobbet tidigt imorgon bitti, men sommarkvällen var ljummen och skön så han lade växelväljaren i reverse och backade ut ur garaget. Bara en liten tur, tänkte han. Måste ju se så allt fungerar. Han lade växeln i drive och rullade sakta iväg. Han bodde lite ensligt så det var grusväg en bit innan han kom ut på den större asfalterade vägen. Han slog på sina strålkastare och ljuset från dom lyste upp träden och buskarna och efter en stund upphörde gruset och asfaltsvägen tog vid. Han stannade, höll foten lätt på bromsen och tryckte sedan resolut gaspedalen i mattan för att lägga av en riktig rökare. Motorn skrek på fulla varv och däcksröken bolmade runt hjulen. Han lättade lite på bromsen och bilens bakhjul greppade tag och han satte iväg som en raket längs med vägen. Han sköt i nästa växel med spaken och bilen accelererade nu så kraftigt att Peter höll på att svimma. Han hade en växel kvar och när han till sist övervann G-krafterna och kunde luta sig framåt så pass mycket så han kunde nå spaken igen och få i den sista växeln, då hände det plötsligt något. Blixtar började skjuta runt bilen och konturerna av den blev allt suddigare och med en våldsam knall så var både Peter och bilen borta!
Nu undrar ni förstås vad som hände, och det gör jag med. Har ingen aning faktiskt….
The End
Copyright L-G Svensson
Kommentarer