Olle sparkade upp svängdörrarna på saloonen, han förde upp sin svarta cowboy hatt över pannan och såg sig sakta omkring i det skumma rummet. Gästerna som satt runt borden drog en ljudlig suck av förfäran när de såg vem det var som klivit in.
”Gode gud” viskade de till varandra, ser ni vem det är? Det är ju Olle Karlsson, även kallad ”The Punisher”, ingen skjuter snabbare än honom.
Olle gick med självsäkra steg fram till bardisken där bartendern nervöst torkade rent ett glas med en skitig trasa.
” Har du sett krypet som kallar sig för världens snabbaste snickare?” väste Olle till bartendern.
Bartendern blev så nervös att han tappade glaset i golvet så det gick i tusen bitar med en smäll. Olle rörde inte en min, hans ansikte var som hugget i granit och han spände ögonen i bartendern för att få ett svar.
”Nja, jo ,det vill säga” stammade han fram. ”Jag såg nog honom borta vid stallet förut, det var några brädor som behövdes bytas”.
”På det viset” sa Olle och vände på klacken för att bege sig dit. Men precis när han var på väg ut genom saloonsdörren så hörde han en röst som sa:
”Du tror visst att du är något, va?”
Olle vände sig sakta om, samtidigt som hans hand långsamt vek undan den svarta rocken han bar, så att han snabbt skulle kunna komma åt pistolen om det blev nödvändigt.
”Vem av era ynkliga varelser vad det som pep?” väste Olle.
”Det var jag det” sa en man och reste sig upp från ett bord längst inne i hörnet av saloonen.
”Och vad kan en sån liten skit heta då” frågade Olle.
”Kurt var namnet” sa mannen. De säger att du ska vara den snabbaste skytten i hela västern, men det tror jag inte ett skit på och därför har jag kommit hit för att lära dig en läxa”.
Kurt hade under tiden han pratat sakta rört sig mot Olle och nu stod de mittemot varandra på golvet. Olle stirrade på Kurt och spände ilsket ögonen i honom. Plötsligt såg han hur Kurts hand ryckte till för att nå pistolen i sitt hölster. Men innan Kurt hade kunnat lägga en finger runt pistolens grepp så hördes det tre starka knallar och han segnade långsamt ned på golvet. ”The Punisher” blåste nonchalant bort röken från pistolmynningen och stoppade sedan tillbaks den i sitt hölster och gick sedan återigen mot saloonsdörrarna. Han hejdade sig plötsligt och vände sig sakta om, tittade bort mot Kurt som låg orörlig i pölen av blod som växte sig större omkring honom och sa: ” Där fick du så du fes va?”
Strax var Olle borta vid stallet och där fick han se hur han som kallade sig ”Världens snabbaste snickare” stod och försökte slå in några spikar med en stekpanna.
”Hörru din fjant!”skrek Olle. ”Kallar du dig för snickare när du står och slår i spikarna med en stekpanna?”
Världens snabbaste snickare ( som egentligen hette Micke ) hejdade sig mitt i ett slag och tappade stekpannan i marken. Han visste exakt vem han hade att göra med, ”The Punisher” var ökänd över hela landet, och han insåg snabbt att hans tid var kommen.
”Förlåt” sa Micke. ”Jag erkänner, jag är inte snabb. Alla vet att det är du som är snabbast i landet”
Olle greppade pistolen och siktade sakta mot Mickes huvud då han plötsligt hörde någon som ropade.
” Hörru, vi ska gå hem nu! Släpp den där skivan, för med alla de spikarna som du har skjutet in i den med spikpistolen så lär den ju inte trilla ner i första taget”
Olle tittade yrvaket på sin arbetskollega och sedan på spånskivan på väggen som satt där med trettio spikar koncentrerade på samma yta.
”Fin träffbild ändå” tänkte Olle medans han tog av sig snickarbältet.
Medans han körde hemåt så funderade han på vem han skulle vara i morgon. Luke Skywalker kanske? Som bekämpade elaka rymdvarelser med sin laserpistol?
THE END
Copyright L-G Svensson 2022
Kommentarer