Kvällen var ljummen och fåglarna kvittrade. På träden hade knopparna börjat förvandlas till små löv och det betydde att våren äntligen kommit på riktigt. En annan sak som var bra med våren var att man kunde ta fram sin cykel igen. Att cykla var det bästa som Nisse visste. Han fick i och för sig inte cykla hur som helst, han var ju bara 7 år, men han hade fått lov av mamma att cykla alldeles själv till sin kompis Allan som bodde lite längre bort på gatan i byn. Hans mamma tyckte att det var okej, då den vanliga trafiken gick på den stora nybyggda vägen strax nedanför bygatan. De enda bilarna som åkte där Nisse cyklade var de som skulle till och från sina hus och de körde alltid försiktigt då de visste om att det var lekande och cyklande barn på den vägen.
Nisse och Allan hade lekt hela eftermiddagen, de hade spelat tv spel, ätit glass som Allans mamma hade bjudit på och sedan hade de cyklat omkring på vägen en stund. Men nu var han på väg hem och trampade på så att cykeln flög fram på vägen, han var nog uppe i 40 knyck nu, tänkte han och tog i så gruset sprutade om däcken. Men lite längre fram fick han plötsligt se en skåpbil som stod utanför farbror Eriks hus.
Han saktade ner farten lite och funderade på ifall han någonsin innan hade sett den bilen hos farbror Erik förut, men kom fram till att det hade han nog inte gjort. Farbror Erik var gammal och sträng och alla barnen i byn var lite rädda för honom, och han hade inte så många som besökte honom, och att någon skulle göra det nu verkade lite konstigt då han visste att farbror Erik låg inne på sjukhuset med ett brutet ben. Han hade trampat snett i källartrappen förra veckan och ramlat hela vägen ned ifrån det översta trappsteget ända ner till källaren. Som tur var så hade han haft sin mobiltelefon på sig så han hade kunnat ringa efter hjälp.
När Nisse var i jämnhöjd med skåpbilen så såg han plötsligt att dörren till farbror Eriks hus öppnades, och två gubbar kom ut med farbror Eriks tv. Han stannade och tittade på gubbarna som nu hade upptäckt honom. Gubbarna stannade plötsligt upp och tittade nervöst på varandra, precis som om de inte visste om de skulle fortsätta till skåpbilen med tv`n eller vända om och bära in den igen. Efter en stund så verkade det som om de hade bestämt sig för att fortsätta att bära farbror Eriks tv till bilen.
”Vad ska ni göra med tv`n?” frågade Nisse.
Gubbarna tittade på varandra lite oroligt en stund, sen sa den ena av dom
”Öhh.. Jo..vi ska ta med tantens tv för att laga den”
”Precis” sa den andra gubben” Hon som bor här ringde innan idag och sa att hennes tv apparat var trasig och därför är vi här nu för att hämta den så vi kan laga den åt henne”
Nisse var precis på väg att säga till gubbarna att det minsann inte bodde någon tant i det här huset, det var ju bara farbror Erik som bodde där. Men så kom han att tänka på att hans pappa hade sagt något igår om en kompis till pappa, som inte bodde så långt härifrån, han hade haft inbrott och de hade stulit både tv`n och lite pengar som pappas kompis hade haft i en låda.
Nisse blev plötsligt alldeles iskall, tänk om de här gubbarna var inbrottstjuvar! De visste inte vem som egentligen bodde i huset och hur hade de kommit in i det? Farbror Erik låg ju på sjukhuset, så han hade ju inte öppnat och släppt in dom.
Plötslig fick han en snilleblixt.
”Oj ! Nu ringer det visst” sa han och plockade upp sin telefon ur fickan.
Gubbarna tog tag i tv´n igen och började lasta in den i bilen. Nisse var snabb som en liten iller på telefonens tangenter och snabbt som ögat hade han skrivit in bilens registreringsnummer i sina anteckningar.
”Hallå? Hallå ?” sa Nisse.och höll telefonen vid örat. ”Jag måste hört fel” sa han sedan högt och tydligt”Det var visst ingen där”
”Nähä, på det viset” sa gubbarna som nu slog igen skåpbilen bakdörrar och verkade mycket angelägna om att komma därifrån så fort som möjligt. De nästan småsprang fram, hoppade in på varsin sida och for iväg med en rivstart. Nisse gjorde också en rivstart med sin cykel, och cyklade nu det fortaste han kunde hemåt för att kunna berätta vad han sett för sina föräldrar.
Så fort han var hemma så berättade han hela historien för sina pappa som i sin tur ringde till polisen som kom efter bara en liten stund. Nisse fick berätta alltihop igen och stolt visade han upp bilens registreringsnummer som han hade skrivit i sin telefon. Poliserna var mycket imponerade av Nisses insats och sa att en annan polispatrull redan hade stoppat skåpbilen när en var på väg ner mot stan och att det var tack vare att de visste registreringsnumret på den som de lätt hade kunnat se vilken av alla vita skåpbilar som de skulle stoppa. I skåpbilen hade de sedan hittat massor av saker som gubbarna hade stulet och även pappas kompis tv apparat fanns där.
Någon vecka senare när Nisse kom hem från skolan så hängde det en stor påse godis på hans cykelstyre. På godispåsen satt det en lapp i ett litet snöre och han läste sakta.
”Till byns mästerdetektiv! Tack för hjälpen. Mvh. Farbror Erik”
Copyright L-G Svensson 2016
Kommentarer