Tommy låg på gräsmattan utanför Villa Villekulla och var helt paralyserad av skräck. Framför honom stod ett fruktansvärt odjur med tovig päls och stora huggtänder som stack ut från dess öppna käft. Han försökte att få sina ben att lyda kommandot om att resa sig upp, men signalerna från hans hjärna verkade försvinna någonstans på vägen och genomdränkt av svett kunde han endast titta på när monstrets stora käft närmade sig för att begrava sina sylvassa tänderna i hans hals.
Annika befann sig en bit därifrån på gräsmattan och var i full färd med att på alla fyra krypa undan ett annat odjur som attackerade henne. Ett ännu större monster som verkade ha flera ben att stå på och vars vita skinn var täckt med små svarta prickar. När hon kisade med ögonen så kunde hon urskilja bestens stora huvud som utstötte ett fruktansvärt ljud som fick hennes blod att isa. Nu kom besten närmare och Annika började att gråta hysteriskt när hon insåg att hennes sista stund var kommen. Odjuret puffade till henne med sitt abnorma huvud och hon kunde se de långa raderna av tänder som fanns i dess mun.
Tommys sista försök till räddning var en liten fickkniv han fått av Pippi i födelsedagspresent det året, den låg nu i hans högra byxficka och efter en stunds fumlande fick han upp den och kunde fälla ut bladet. När odjuret var så pass nära att han kunde känna dess äckliga päls mot sin egen hud så tog han med sina sista krafter och högg vilt med kniven där han kunde komma åt. Han kunde känna hur kniven begravdes till skaftet i pälsen och odjuret skrek då av smärta och blev ännu argare och kämpade ännu hårdare för att kunna bita honom i halsen.
Plötsligt hörde de båda två skarpa knallar och de båda odjuren exploderade i en kaskad av blod och skinn strax efter varandra. På trappen till verandan stod Pippi på osäkra ben och svajade med sin pappas elefantbössa i händerna. En stilla rök slingrade sig ur de båda nyss avlossade piporna. Hon tog sig mödosamt ut på gräsmattan för att se hur skadade Tommy och Annika var, men efter ett antal meter så kollapsade hon plötsligt och blev liggandes på marken. Hon försökte att resa sig, men hade råkat ut för samma typ av signalfel som Tommy hade gjort, benen lydde henne inte alls.
Polisen, som hade fått information om en skottlossning på Villa Villekulla, möttes av en fruktansvärd syn då de anlände. På gräsmattan framför huset låg tre nästan medvetslösa barn, en knivstucken och sönderskjuten apa samt en till synes brutalt avlivad häst. När ambulansen väl hade kommit och barnen blev inburna i dessa så ropade Tommy plötsligt med hes stämma:
-Pippi?
-Ja, svarade hon.
-Det var nog ta mig fan den starkaste spunk som vi någonsin rökt på!
-Visst var det! Svarade Pippi och skrattade.
-Jag ska aldrig mera röka spunk, var det sista Annika lyckades få fram innan de även bar in henne i den väntande ambulansen.
// Copyright L-G Svensson 2023
Kommentarer